Att få kickar

När jag en gång i tiden började spela gav det härliga kickar. Som när man hade rätt häst på upploppet, i sista kurvan kommer min utvändigt och vinner. Det var fantastiskt, men jag får klara mig utan. Visst var det härligt, men när man väger in hur ofattbart dåligt jag mådde när nöjesspelet utvecklats till ett tvångspelande är det lättare att låta bli. Minnas det roliga och komma ihåg hur det blev fel. För att ersätta spelet har jag försökt få lite vardagskickar. Situationer där man tycker man gjort något bra. Eller att någon i ens närhet gör något härligt. Som när vi tittade på vår dotters fina skådespeleri i en teaterpjäs i skolan, eller när vår son gör mål mot seriettan i fotbollserien. Det är härligt och mycket lättare att uppskatta när jag är spelfri. När jag spelade så tyckte jag sådana saker tog för mycket tid. Det kunde vara så att grabbens match krockade med att jag skulle lämna in något spel. Då prioriterade jag spelt. Usch vilken idiot man var!

Idag är där ett nytt avsnitt i mina memoarer
Må Väl
Niklas