Mitt i påsken

Idag ska jag och min fru hem till en kompis som fyller 50. FEMTIO!! Hur kan jag som är så ung ha så gamla kompisar?

I går blev jag på dåligt humör. Det var egentligen en bagatell, men jag blev i varjefall på dåligt humör. Jag visade ganska tydligt att jag var sur och idag känns det ganska bra. Inte på det viset att det är postivt att bli på dåligt humör. Det som känns bra är att jag blir bättre och bättre på att visa vad jag tycker. När jag spelade så visade jag ytterst sällan känslor. Gjorde jag det någon gång så var det när det rann över helt. Vilken ofta blev helt fel. Oftast en reaktion direkt kopplat till spel. Förluster eller brist på kapital till spel. De andra känslorna trängdes undan av rationella skäl. Det fanns inte tid, all tid gick till spel.

Påsken har varit trevlig, den är visserligen inte slut, men förutom mitt lilla vres igår så har det varit trevligt och behagligt.

Läste i Aftonbladet att SVT "räddat" Carola. Att tidningarna orkar hålla på. Jag tycker att "Så ska det låta" är ett trevligt underhållningsprogram som knappast kan ses som en tävling. Låt artisterna underhålla, det är de bra på och sluta skriva sådant här trams.

Det var det, fortsatt trevlig påsk!
Må väl.

Slutligen så ett litet tips, ett nytt avsnitt i mina Memoarer .

Att jag stod ut

Ibland funderar jag på hur jag orkade med mitt spelarliv. All vaken tid och ibland även i mina drömmar handlade det bara om spel. Sakta men säkert så trängdes allt annat undan. Det är oerhört skönt att slippa det. Att som nu på fredagskvällen efter en god middag umgås med min familj. Innan gick hela fredagskvällen till att läsa travprogram. Hela lördagen gick till finslipning av V75 systemet och inlämning för att sedan bänka sig framför tv 4 och se loppen. Resten av kvällen och söndagen gick till ångest över förlusterna och planering inför nästa spel. Att jag stod ut!!

Må Väl
Niklas

Alla risker man tog

Var länge sedan jag bloggade. Har inte varit speciellt sugen. Men idag kände jag för det igen. Sitter på jobb och funderar på allt jag blint riskerade när jag spelade som värst. Då menar inte jag risktagande med pengainsatsen, utan risktagandet med att svika alla de man tycker så mycket om. Mina vänner och min familj som jag lurat så många gånger bara för att kunna spela. När jag tänker tillbaka känns det oerhört skönt att slippa det nu. Förtroendet kan jag bara få tillbaka utan att fly till spel. Det tar tid att få tillbaka förtroende, men sakta men säkert går det.

Må Väl
Niklas