Julen

Nu är det snart jul. För första gången på mycket länge känner jag en riktig glädje inför högtiden. Skälet till det är att jag lyckats hålla mig spelfri. När jag spelade var jularna inte lika roliga.
Dels så hade man ibland spelat upp pengar som borde gå till julklappar, men värst av allt så hade jag tankarna på helt annat håll. Den ro och glädje som man ska känna på julen var svår att finna när hjärnan bara tänkte på spel.
Läste i dagens Sydsvenskan.se att Högskolan på Gotland får en utbildning sponsrad av Svenska Spel. Tycker det känns tveksamt om man ska ta emot pengar från ett spelbolag när högskolorna ska vara neutrala. Undra hur reaktionen hade blivit om ett Sprit eller Tobaksföretag sponsrat en Högskoleutbildning?
Må Väl och en riktigt God Jul
Niklas

De andra då?

Läste i Aftonbladet.se idag om en kille med skulder i halv miljonklassen vunnit storvinst på Triss. Det var kul för honom, eftersom nu kan han betala tillbaka skulder och få strömmen tillbaka. Hoppas det blir så, tyvärr är det allt för vanligt att folk inte kan hantera stora vinster och blir ännu olyckligare. Jag har själv enorma skulder på grund av spel som jag numera i ett spelfritt liv sakta men säkert betaler tillbaka. Det tror jag är oerhört vettigare än att försöka vinna tillbaka dem. Mer hjälte på något vis. Om det är så att killens skulder är spelrelaterade och han fortfarande spelar är det minimal chans att han gör sig skuldfri, det blir bara nytt bränsle till spel. Nu ska jag inte måla fan på väggen, självklart hoppas jag att det går bra för killen.

Men denna lilla solskenshistoria drar självklart Svenska Spel fram. Titta så duktiga de är, till och med blir dragningen någon månad tidigare för att hjälpa den stackars mannen. De andra då? De som gjort sig olyckliga med massor av Spel på Svenska Spels produkter. Även om Svenska Spel hävdar motsatsen så är det många som spelat bort en förmögenhet på Triss, annars hade de självklart inte kunnat dela ut vinster i denna storlek. De talas det tyst om. Nej nu glömde jag ju bort. Svensk Spel har en liten Spela Lagom skylt på alla sina spel, så nu ska det nog ordna sig för de andra också.
Må Väl
Niklas

Att prata om jobbiga saker.

Min gode vän Olsson har ett utbrott på sin blogg om att spädbarnsfonden inte får några pengar från staten till sin verksamhet. Utbrottet kom efter han läst en väldigt stark och intressant i artikel i Allt om barn. Inte över artikeln, utan att Spädbarnsfonden inte får statligt stöd. Det känns mer än lite trist att en förening som ställer upp och hjälper mammor och pappor som mist ett spädbarn. Deras insats är att vara en trygghet och samtalspartner att vända sig till när allt gått åt helvete. Människor i fullständigt ras, där allt känns svart behöver någon att prata med för att orka tillbaka. Att staten inte uppskattar och uppmuntrar detta är häpnadsväckande. Jag är aktiv i Spelberoendes förening i Malmö som också är en stödförening. Vi stöttar och hjälper spelberoende som kraschat och vill sluta spela. Vi finns även till för spelberoendes anhöriga som ofta befinner i ett känslomässigt ras. Jag vill inte på något vis jämföra det med att mista ett barn, men det finns en likhet. Man har hamnat i en livskris som man måste ta sig ur. Det oerhört viktigt att man får prata om det man gått igenom. Precis som Olsson påpekar så får vi i Spelberoendes Riksförbund pengar till vår verksamhet, men inte spädbarnsfonden. Nu känner jag Olsson väldigt väl, och vet att han inte är ute efter oss, utan ute efter rättvisa. Visst vore det rimligt att spädbarnsfonden får stöd från staten för sin verksamhet. Det är kanske som Olsson skriver att vi är så jävla rädda att prata om och med människor som har upplevt något så smärtsamt som att mist ett litet barn. När det är just det som man behöver, att få prata med någon som lyssnar.

Idag blev jag lite djup. Det är troligtvis för att jag tycker mycket om Olsson och hans familj och att jag har en annan mycket nära vän som också miste ett barn ungefär samtidigt.

Då ställde jag tveklöst upp som lyssnande vän. Inte för att jag kände mig tvingad utan för att det kändes rätt. När jag några år efter kraschade i spelhelvetet så behövde jag prata, och då ställde mina vänner upp för mig.

Må Väl och var inte rädd för att prata om sorg!

Niklas

Varför flippade spelandet ut?

Har inte skrivit på ett tag. Har haft mycket att göra och inte haft riktigt med inspiration. Men den har kommit tillbaka.
Lånade snigeln från Canudos hemsida. Gillar sniglars lugn.
Ofta har jag funderat på varför just jag blev spelberoende. Jag som spelade tämligen normalt under många år flippade plötsligt ut. Ni som läser min memoarblogg kan se min beskrivning av min situation när jag började spela för allt mer och för till komma fram till den fullständiga katastrofen. Jag var i en situation där jag mådde fruktansvärt dåligt och istället för att lämna så flydde jag till spel. Jag tvingades att sluta spel år 2000, det gick inte längre, allt kraschade. Fyra år senare tog jag ett återfall och började spela intensivt under några månader igen. Man kan undra varför? Jag vet inte, men jag tror det fanns tre skäl. Jag hade innerst inne inte bestämt mig för att sluta spela, skulderna från innan gjorde mig stressad och att jag fick tillgång till ganska mycket kontanter. Jag tror inte man ska tänka för mycket bakåt. Nu har jag varit spelfri i snart tre år (20/12) och har nog aldrig mått bättre. Det gäller och att blicka framåt, då och då fundera på vilket helvete spelet var så man inte åker dit igen.

Må Väl och trevlig helg!
Niklas