När minnena dyker upp

I går var det lite jobbigt. Min fru är ordförande i Spelberoendes Riksförbund, och igår var hon på möte med något som kallas OSS. Det är spelaktörerna som träffas och där medverkar vårt förbund och Statens Folkhälsoinstitut som dessutom leder gruppen. Det är varken det faktum att min fru är ordförande eller att de har möte som var jobbigt. Det är jättekul att min fru har ett spännande förtroendeuppdrag och det är bra att Svenska Spel och ATG vill diskutera med oss om spelberoende.
Det som var jobbigt var att gårdagens möte hölls på Jägersro, "MITT" Jägersro. Det var ATG som var värdar och när min fru ringde mig på eftermiddagen frågade jag lite försiktigt vad de hade gjort idag. Hon berättade att de ätit lunch och sedan hade de fått en visning på stallbacken och på kvällen var det middag och för de som ville lite spel på hästar. Jag blev alldeles kall i kroppen när minnena dök upp. Att få gå runt på stallbacken och kolla hästarna, det som var så fruktansvärt roligt. Alla de roliga stunderna på Jägers, tiden innan jag flippade ut. Jag vet att jag aldrig kan få tillbaka den tiden. Jag klarar inte att spela för ett par hundra, jag spelar tills varenda krona är slut sen lånar jag för att kunna spela vidare.
På kvällen var det oerhört skönt att gå på möte på Spelberoendes Förening i Malmö och få prata om mina känslor. Efter mötet kändes det mycket bättre. Tack för att ni i föreningen finns, annars hade jag aldrig klarat att vara spelfri!


Må Väl
Niklas