Viljan att kämpa på

Var ett tag sedan jag bloggade. Har haft mycket att göra. Håller på att avsluta mina högskolestudier med en massa uppgifter jag inte gjort, plus att jag jobbar. Det har helt enkelt inte hunnits med bloggande. Nu är allt inlämnat och nu har jag tid att blogga vidare.

Det går bra för mig att hålla sig ifrån spelandet. Strax innan jul var det faktiskt tre år sedan jag kraschade. Vägen tillbaka har varit tuff men för varje spelfri dag har det blivit lättare och lättare. Just nu känns jättebra. Det som känns speciellt bra är att man kan sova på nätterna och slippa ljuga för de man älskar mest. Dessutom har man pengar över till annat.
Ibland har jag funderat på varför just jag blev spelberoende. Man ska nog inte gräva ner sig för djupt i sådana tankar. Det blev som det blev och acceptera att det har hänt och se till att det aldrig händer igen. Det är nog ända sättet att gå vidare. Jag menar självklart inte att man ska vifta bort och låtsa som om inget hänt. Tvärtom så om jag någon gång tänker på spel, så tänker jag ett steg till och känner efter hur jag mådde när jag mådde som sämst när jag var djupt nere i mitt spelberoende. Då är det lättare att låta bli att börja igen.

Må Väl
Niklas