Jag har mer och mer lärt mig uppskatta det lilla. Små saker i vardagen som förgyller litegrand. Som en lyckad kväll med familjen. När man efter en god middag sitter kvar alla fyra och pratar. Pratar om det som känns viktigt just då. Jag är så lyckligt lottad att jag är berikad med en familj som är trevlig att umgås med. Mycket trevlig. Ibland undrar jag hur de stod ut med mig när jag spelade som värst. Jag vet inte, men jag tror och hoppas att de vet vem den egentliga Niklas är. Den jag är nu. När jag var djupt inne i spelandet var jag en annan. En person som jag själv aldrig skulle vilja lära känna. Det är kanske därför det är lite lättare och lättare att hålla sig spelfri. För att jag minns hur jag var under den hemska tiden. Jag är oerhört glad att jag har min familj kvar. Om jag åker dit igen, då tror jag att de inte finns kvar. Jag vågar inte chansa, det är det inte värt.
Må Väl
Niklas
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar